Grilllunch på poppen

Nu är det ett tag sedan det skrevs på denhär bloggen och vid det här laget finns det kanske någon bloggläsare som tror att Azamara Quest har sjunkit med man och allt, men så är det så klart inte. Fartyget flyter vidare och skyfflar runt nya laster av amerikanska pensionärer. En kryssning till blir det i Medelhavet innan det bär av till Asien.
Ombord är det ganska intensivt. Min dag bärjar 03.40. Varje dag. Måndag hela veckan ända tills den 23/1. Då åker jag hem, så då blir det söndag hela veckan.
Klockan 04.00 bärjar vakten, men man måste vara på bryggeriet 10 minuter innan så att synen hinner anpassa sig till mörkret. Förutom jag själv så är det en matros från Honduras och ett andrestyre från Grekland. Tre man på vakten alltså.
Klockan 05.00 händer en av de bästa sakerna på hela dagen. Det kommer en kypare med nybakade varma Chokladwienerbröd och nybryggt kaffe. Ett helt fat fullt.
Oftast är ankommer fartyget till hamn under morgontimmarna. Mycket av tiden på vakten går år till att förbereda det. Arrangera med lotsar, väcka upp folk för manöver etc.
Klockan 08.00 är vakten slut, men oftast är jag sysselsatt fram till lunch med alla möjliga småsysslor som hör till navigationen. Det ska göras en reseplan för den kommande resan, rapporter skickas till kontoret i Miami, Sjökort ska rättas och så vidare.
Vid lunch är det paus till fyra då nästa pass börjar. Avgången är oftast under vakten, och det är lite pyssel att starta upp allting fast det blir ganska rutinmässigt efter ett tag. Dessutom är det ofta en hel del trafik runt hamnarna så mina vakter är dom som det händer mest på och det är jag ganska glad för eftersom det kan bli lite långsamt annars.
Privat tid har man inte så mycket. Det mesta av den tiden går år till att vila, fast man kan hinna med en middag i någon av restaurangerna ibland och det är ju så klart en trevlig upplevelse eftersom en av rederiets profileringar är just bra mat.

Vissa har sitt på det torra, privatjakt i Delfi.

Halloj,
Dagens bild från Itea i Grekland, nära Delfi. Oraklet och allt det där...

Montenegro känns fär mig som Europas glömda hörn, fast helt säkert en stjärna på uppgående. Vi ligger idag längst inne i en 17 sjömil djup vik i en lien stad som heter Kotor. Landskapet påminner om Norge. Höga berg på sidorna och en djup fjord i mitten. Vi gled in under tidiga morgonen på spegelblankt vatten - mycket vackert.
Jag börjar könna igen alla nya ansikten ombord och bland 400 besättningsmän och 670 passagerare stiftar man alltid nya bekantskaper. Vi har en hel liten avdelning ombord som bara sysslar med att underhålla gästerna. Shower, lekar, bingo och så vidare... Det är som ett kårspex ungefär med orkester och allt, samma stämning med en massa roliga människor. Dom gör sitt bästa för att engagera mig i besättningsshowen men tiden räcker dessvärre inte till.
Jag hade dessutom besök på bryggan igår av självaste redare Hans Laurin, Laurin Maritime. Fartyget var påpassligt i Split igår där hans rederi har flera nybyggen på gång. En liten pratstund på bryggan blev det om sjömansliv och allt möjligt annat. Kanske en framtida arbetsgivare, vem vet...

Ombord Igen

Quest till kaj i Monte Carlo

Nu har jag snart varit omdord i två veckor. Tiden rusar i vanlig ordning, särskilt som det är mycket nytt att sätta sig in i. Jag har nämligen fått ny tjänst som ansvarig för navigationen ombord. Att navigera ett kryssningsfartyg som tillhör Royal Carribbean är inte som att vara ute och kajka i segelbåten hemma précis. Vartenda steg man tar måste vara noga planerat, alla publikationer måste vara uppdaterade till sista bokstaven, och man måste följa alla procedurer och policys som finns inom företaget. Till min hjälp har jag en assistent och en kadett så det fungerar alldeles utmärkt även om det är mycket att stå i. Under förra kontraktet var jag ansvarig för det yttre underhållet ombord, och det känns onekligen som ett steg i rätt rikning med den nya tjänasten.

Jag och vaktkollegan Kosta från Volos i Grekland

Fartyget håller för närvarande till i Medelhavet, just idag i Livorno som ligger bra till för Florens och Pisa. Medelhavskryssandet kommer att pågå tills i slutet av November då vi ger oss av till Asien. Det känns bra att vara ombord igen. Alla verkar vara glada år att se mig här, och fartyget är i väldigt fint skick. Till och med den sämsta av dagar har jag lön att kvittera ut och mat på bordet och en flott hytt att bo i. Vad mer kan man önska sig? Kanske att det inte var så långt till den tjugotredje januari...

Till sist, om det är någon som ligger sömnlös och grubblar på vilken som är världens Ferarritätaste plats. Jag sätter en slant på Monte Carlo.

Utanför Casinot i Monte Carlo


Bryggeriet

På Kurs i Grekland

Bäste bloggläsare,

Idag var det den sista dagen på kursen i Athen i Grekland. En ganska tillbakalutad historia skulle man nog kunna säga. Först en vecka Bridge Resource Management, sen en vecka Stabilitetslära.

Jag ska ta det på Svenska också: Det första kallas BRM i sjöfartssvängen och enkelt uttryckt går det ut på att man ska se till att samarbeta med dom andra på bryggan i stället för att motarbeta dom. Inte helt självklart för alla tyvärr.

Den andra kursen handlar om att man inte ska välta med båten. Stabilitet alltså. Ganska enkel teori bakom, men en himla massa räknande. Som tur är finns det datorer till det.

Givetvis har det hunnits med en hel del annat också. En tur till den närbelägna ön Aegina, ett par turer in till Athen (kurs och hotel är i Piraeus) och lite sjömansvankande i hamnen för att spana in båtar.

Företagets nybyggen var här igår och i förgår: Solstice och Equinox, och på den senare hade färgen nätt och jämt torkat. Enastående storlek.

Imorgon ska det resas till Dubrovnik för att jobbas igen. Rapporter följer.

Sommar i Medelhavet.

Nu har vi startat sommar kryssningarna i Medelhavet. Flott som tusan, lyxigt varre. Vi inleder med Italien runt – Sorrento, Venedig, Ravenna och Sardinien. En avstickare till Dubrovnik hinns med ocksa. For egen del har jag mest ”Hemresa” i huvudet. Bara tre veckor kvar har nu. Manga i besattningen byts ut nu. Nya styrman, nya kypare osv...Snart ar det min tur!

Lite bilder pa fartyget nedan. Lite lyxigt ar det allt.

Azamara Quest

Lobbyn - med Harpa!

Bibilioteket

Till Ankars utanfor Sorrento, Italien



Restaurangen ombord

Istanbul

Ny blogg. Vad har da hant sedan sist? Jo, vi har passerat Suez kanalen och kommit in i Medelhavet. Kanns som att vara hemma. Fortfarande ganska kallt dock... Som hemma alltsa.
Via Alexandria och Athen har jag hamnat i Istanbul idag. Sannerligen en intressant stad. Jag har som vanligt inte sarskilt mycket tid att spendera iland, men lyckades anda ta mig till Aya Sofia och Bla Mosken idag. Losningen pa mina problem hette Jimmy.
Jimmy ar en 86 arig gubbe och han har en Chevrolet Impala fran 1967, en upplevelse bara den. Han agnar dagarna at att kryssa runt i Istanbul med turister och idag var det min tur.
Det ar en sann upplevelse att aka runt med Jimmy i Istanbul. Sakta och forsiktigt glider vi runt och Jimmy berattar om an det ena och an det andra samtidigt som bilar vralar forbi ilsket tutande pa bagge sidor. Efter en timmas snirklande runt Istanbul gor vi ett stopp vid Bla Mosken dar Jimmy har en student vantande som guidar oss in i Mosken. Makalos mosaik. Sedan bjuds det pa kaffe i mattaffaren som ags av studentens kusin. Jag maste tyvarr atervanda till fartyget alltsfor snart for att jobba, men det var att bra avbrott i dagsrutinerna.