Grilllunch på poppen

Nu är det ett tag sedan det skrevs på denhär bloggen och vid det här laget finns det kanske någon bloggläsare som tror att Azamara Quest har sjunkit med man och allt, men så är det så klart inte. Fartyget flyter vidare och skyfflar runt nya laster av amerikanska pensionärer. En kryssning till blir det i Medelhavet innan det bär av till Asien.
Ombord är det ganska intensivt. Min dag bärjar 03.40. Varje dag. Måndag hela veckan ända tills den 23/1. Då åker jag hem, så då blir det söndag hela veckan.
Klockan 04.00 bärjar vakten, men man måste vara på bryggeriet 10 minuter innan så att synen hinner anpassa sig till mörkret. Förutom jag själv så är det en matros från Honduras och ett andrestyre från Grekland. Tre man på vakten alltså.
Klockan 05.00 händer en av de bästa sakerna på hela dagen. Det kommer en kypare med nybakade varma Chokladwienerbröd och nybryggt kaffe. Ett helt fat fullt.
Oftast är ankommer fartyget till hamn under morgontimmarna. Mycket av tiden på vakten går år till att förbereda det. Arrangera med lotsar, väcka upp folk för manöver etc.
Klockan 08.00 är vakten slut, men oftast är jag sysselsatt fram till lunch med alla möjliga småsysslor som hör till navigationen. Det ska göras en reseplan för den kommande resan, rapporter skickas till kontoret i Miami, Sjökort ska rättas och så vidare.
Vid lunch är det paus till fyra då nästa pass börjar. Avgången är oftast under vakten, och det är lite pyssel att starta upp allting fast det blir ganska rutinmässigt efter ett tag. Dessutom är det ofta en hel del trafik runt hamnarna så mina vakter är dom som det händer mest på och det är jag ganska glad för eftersom det kan bli lite långsamt annars.
Privat tid har man inte så mycket. Det mesta av den tiden går år till att vila, fast man kan hinna med en middag i någon av restaurangerna ibland och det är ju så klart en trevlig upplevelse eftersom en av rederiets profileringar är just bra mat.