Lite om tillvaron ombord handlar det idag. Vi har tva massar pa fartyget. En for manskapet och en for dom som inte raknas som manskap – befal, inhyrd underhallningspersonal, administratorer et cetera. Maten ar utmarkt, massor att valja pa, fin frukt och flotta bakverk. I den mass dar jag ater jobbar tva personer, Edward fran Manila pa Philippinerna och Mickey fran Indien. Jag pratade med Edward idag pa lunchen och han undrade vad jag tjanade och hotade med att inte ge mig mat om jag inte berattade vad jag har i lon. Jag kontrade med en motfraga: ”Vad tjanar du, Edward?” Svaret kom bums, ”500 dollar per manad”. Edward och Mickey borjar sina arbetsdagar klockan 6 pa morgonen varje dag i 7 manader. Dom slapar in mat, ut med disk, kankar ut tomma karotter, lagger upp till alla som ater dar, haller rent osv.... Massen stanger klockan halv nio och om dom har tur ar dom fardiga vid halv 10 pa kvallen. 14 timmar per dag jobbas det. Edward kande sig lite trott idag, men var samtidigt pa gott humor eftersom han fick lon igar. ”Slavlon!!” ar den helt naturliga ryggradsreflexen. Fast a andra sidan: Hade Edward slitit hemma i Manila hade han troligen bara tjanat 150 dollar per manad for samma arbete. Nagot att ha i minnet for den som tycker att finansklimatet hemma i Sverige ar dystert.
Jag talade inte om for Edward vad jag tjanar, men Mickey ryckte ut till min raddning och slangde ur sig en siffra som jag samtyckte till. Sa jag fick mat idag ocksa...