Grilllunch på poppen

Nu är det ett tag sedan det skrevs på denhär bloggen och vid det här laget finns det kanske någon bloggläsare som tror att Azamara Quest har sjunkit med man och allt, men så är det så klart inte. Fartyget flyter vidare och skyfflar runt nya laster av amerikanska pensionärer. En kryssning till blir det i Medelhavet innan det bär av till Asien.
Ombord är det ganska intensivt. Min dag bärjar 03.40. Varje dag. Måndag hela veckan ända tills den 23/1. Då åker jag hem, så då blir det söndag hela veckan.
Klockan 04.00 bärjar vakten, men man måste vara på bryggeriet 10 minuter innan så att synen hinner anpassa sig till mörkret. Förutom jag själv så är det en matros från Honduras och ett andrestyre från Grekland. Tre man på vakten alltså.
Klockan 05.00 händer en av de bästa sakerna på hela dagen. Det kommer en kypare med nybakade varma Chokladwienerbröd och nybryggt kaffe. Ett helt fat fullt.
Oftast är ankommer fartyget till hamn under morgontimmarna. Mycket av tiden på vakten går år till att förbereda det. Arrangera med lotsar, väcka upp folk för manöver etc.
Klockan 08.00 är vakten slut, men oftast är jag sysselsatt fram till lunch med alla möjliga småsysslor som hör till navigationen. Det ska göras en reseplan för den kommande resan, rapporter skickas till kontoret i Miami, Sjökort ska rättas och så vidare.
Vid lunch är det paus till fyra då nästa pass börjar. Avgången är oftast under vakten, och det är lite pyssel att starta upp allting fast det blir ganska rutinmässigt efter ett tag. Dessutom är det ofta en hel del trafik runt hamnarna så mina vakter är dom som det händer mest på och det är jag ganska glad för eftersom det kan bli lite långsamt annars.
Privat tid har man inte så mycket. Det mesta av den tiden går år till att vila, fast man kan hinna med en middag i någon av restaurangerna ibland och det är ju så klart en trevlig upplevelse eftersom en av rederiets profileringar är just bra mat.

Vissa har sitt på det torra, privatjakt i Delfi.

Halloj,
Dagens bild från Itea i Grekland, nära Delfi. Oraklet och allt det där...

Montenegro känns fär mig som Europas glömda hörn, fast helt säkert en stjärna på uppgående. Vi ligger idag längst inne i en 17 sjömil djup vik i en lien stad som heter Kotor. Landskapet påminner om Norge. Höga berg på sidorna och en djup fjord i mitten. Vi gled in under tidiga morgonen på spegelblankt vatten - mycket vackert.
Jag börjar könna igen alla nya ansikten ombord och bland 400 besättningsmän och 670 passagerare stiftar man alltid nya bekantskaper. Vi har en hel liten avdelning ombord som bara sysslar med att underhålla gästerna. Shower, lekar, bingo och så vidare... Det är som ett kårspex ungefär med orkester och allt, samma stämning med en massa roliga människor. Dom gör sitt bästa för att engagera mig i besättningsshowen men tiden räcker dessvärre inte till.
Jag hade dessutom besök på bryggan igår av självaste redare Hans Laurin, Laurin Maritime. Fartyget var påpassligt i Split igår där hans rederi har flera nybyggen på gång. En liten pratstund på bryggan blev det om sjömansliv och allt möjligt annat. Kanske en framtida arbetsgivare, vem vet...

Ombord Igen

Quest till kaj i Monte Carlo

Nu har jag snart varit omdord i två veckor. Tiden rusar i vanlig ordning, särskilt som det är mycket nytt att sätta sig in i. Jag har nämligen fått ny tjänst som ansvarig för navigationen ombord. Att navigera ett kryssningsfartyg som tillhör Royal Carribbean är inte som att vara ute och kajka i segelbåten hemma précis. Vartenda steg man tar måste vara noga planerat, alla publikationer måste vara uppdaterade till sista bokstaven, och man måste följa alla procedurer och policys som finns inom företaget. Till min hjälp har jag en assistent och en kadett så det fungerar alldeles utmärkt även om det är mycket att stå i. Under förra kontraktet var jag ansvarig för det yttre underhållet ombord, och det känns onekligen som ett steg i rätt rikning med den nya tjänasten.

Jag och vaktkollegan Kosta från Volos i Grekland

Fartyget håller för närvarande till i Medelhavet, just idag i Livorno som ligger bra till för Florens och Pisa. Medelhavskryssandet kommer att pågå tills i slutet av November då vi ger oss av till Asien. Det känns bra att vara ombord igen. Alla verkar vara glada år att se mig här, och fartyget är i väldigt fint skick. Till och med den sämsta av dagar har jag lön att kvittera ut och mat på bordet och en flott hytt att bo i. Vad mer kan man önska sig? Kanske att det inte var så långt till den tjugotredje januari...

Till sist, om det är någon som ligger sömnlös och grubblar på vilken som är världens Ferarritätaste plats. Jag sätter en slant på Monte Carlo.

Utanför Casinot i Monte Carlo


Bryggeriet

På Kurs i Grekland

Bäste bloggläsare,

Idag var det den sista dagen på kursen i Athen i Grekland. En ganska tillbakalutad historia skulle man nog kunna säga. Först en vecka Bridge Resource Management, sen en vecka Stabilitetslära.

Jag ska ta det på Svenska också: Det första kallas BRM i sjöfartssvängen och enkelt uttryckt går det ut på att man ska se till att samarbeta med dom andra på bryggan i stället för att motarbeta dom. Inte helt självklart för alla tyvärr.

Den andra kursen handlar om att man inte ska välta med båten. Stabilitet alltså. Ganska enkel teori bakom, men en himla massa räknande. Som tur är finns det datorer till det.

Givetvis har det hunnits med en hel del annat också. En tur till den närbelägna ön Aegina, ett par turer in till Athen (kurs och hotel är i Piraeus) och lite sjömansvankande i hamnen för att spana in båtar.

Företagets nybyggen var här igår och i förgår: Solstice och Equinox, och på den senare hade färgen nätt och jämt torkat. Enastående storlek.

Imorgon ska det resas till Dubrovnik för att jobbas igen. Rapporter följer.

Sommar i Medelhavet.

Nu har vi startat sommar kryssningarna i Medelhavet. Flott som tusan, lyxigt varre. Vi inleder med Italien runt – Sorrento, Venedig, Ravenna och Sardinien. En avstickare till Dubrovnik hinns med ocksa. For egen del har jag mest ”Hemresa” i huvudet. Bara tre veckor kvar har nu. Manga i besattningen byts ut nu. Nya styrman, nya kypare osv...Snart ar det min tur!

Lite bilder pa fartyget nedan. Lite lyxigt ar det allt.

Azamara Quest

Lobbyn - med Harpa!

Bibilioteket

Till Ankars utanfor Sorrento, Italien



Restaurangen ombord

Istanbul

Ny blogg. Vad har da hant sedan sist? Jo, vi har passerat Suez kanalen och kommit in i Medelhavet. Kanns som att vara hemma. Fortfarande ganska kallt dock... Som hemma alltsa.
Via Alexandria och Athen har jag hamnat i Istanbul idag. Sannerligen en intressant stad. Jag har som vanligt inte sarskilt mycket tid att spendera iland, men lyckades anda ta mig till Aya Sofia och Bla Mosken idag. Losningen pa mina problem hette Jimmy.
Jimmy ar en 86 arig gubbe och han har en Chevrolet Impala fran 1967, en upplevelse bara den. Han agnar dagarna at att kryssa runt i Istanbul med turister och idag var det min tur.
Det ar en sann upplevelse att aka runt med Jimmy i Istanbul. Sakta och forsiktigt glider vi runt och Jimmy berattar om an det ena och an det andra samtidigt som bilar vralar forbi ilsket tutande pa bagge sidor. Efter en timmas snirklande runt Istanbul gor vi ett stopp vid Bla Mosken dar Jimmy har en student vantande som guidar oss in i Mosken. Makalos mosaik. Sedan bjuds det pa kaffe i mattaffaren som ags av studentens kusin. Jag maste tyvarr atervanda till fartyget alltsfor snart for att jobba, men det var att bra avbrott i dagsrutinerna.

Adenviken

Brassa Marsen och fira Balunsen! Pirater Styrbord tvars.
Vi har just styrt in i den internationella korridoren for transit av Adenviken. Detta ar for tillfallet varldens varsta piratvatten med en hel hog kapningar och skottlossningar under det senaste halvaret. Fullt med orlogsfartyg och alla handels fartyg pa rad efter varandra.
Havet ligger blankt som en spegel och busarna kommer i speed batar i upp till 40 knop. Det tar ett dygn att ta sig igenom omradet med var fart, sa vi far val se vad som hander. Vi har redan blivit overflugna av en NATO helikopter. Det ar sa klart inte sa manga passagerarfartyg som passerar har sa vi kanner att vi har ogon pa oss fran alla hall, inklusive militaren.
Det ar alltjamt fem dagar till Suez, fast gasterna ser ut att trivas utmarkt. Sol, varme, ingen vind och ingen sjo. Forutom busarna ar det ett idealiskt omrade for kryssning.

Ida gar det sista dagen i sydostasien for den har gangen. Vi ar i Penang i Malaysia och har borjat resan mot Medelhavet.
Igar lag Quest i Port Kelang och bredvid oss , upplagd sedan andra februari, Superstar Libra. Jag var ombord och sa hej tioll mina gamla arbetskamrater. Lite vemodigt kanndes det allt. Allt var sig likt men spoklikt tyst. Bara cirka 80 man ombord sysselsatta med underhall.
De gangna tva veckorna har varit mycket bra. Fartyget har varit i charter for en organisation som heter Atlantis och dom anordnar gaykryssningar. Fullt partaj i 10 dagar. Kryssningen gick fran Hong Kong till Singapore via Vietnam och Thailand. For forsta gangen sedan jag kom hit har det varit som man forvantar sig pa en kryssning: Varmt vader, spegelblankt hav, exotiska destinationer, fester och paraplydrinkar.
Sedan i tisdags ar vi tillbaka i vardagen igen och baten ar ater ett flytande alderdomshem kanns det som. Allt ar tyst och stilla. Fast det ar klart, det varma vadret och det stilla havet ar kvar.
Vi ska nu via Indien, Dubai, Suez och Alexandria till Athen. Sen ar det nastan dax for mig att aka hem. Ar det nagon som undrar hur det kanns...?

Lite om tillvaron ombord handlar det idag. Vi har tva massar pa fartyget. En for manskapet och en for dom som inte raknas som manskap – befal, inhyrd underhallningspersonal, administratorer et cetera. Maten ar utmarkt, massor att valja pa, fin frukt och flotta bakverk. I den mass dar jag ater jobbar tva personer, Edward fran Manila pa Philippinerna och Mickey fran Indien. Jag pratade med Edward idag pa lunchen och han undrade vad jag tjanade och hotade med att inte ge mig mat om jag inte berattade vad jag har i lon. Jag kontrade med en motfraga: ”Vad tjanar du, Edward?” Svaret kom bums, ”500 dollar per manad”. Edward och Mickey borjar sina arbetsdagar klockan 6 pa morgonen varje dag i 7 manader. Dom slapar in mat, ut med disk, kankar ut tomma karotter, lagger upp till alla som ater dar, haller rent osv.... Massen stanger klockan halv nio och om dom har tur ar dom fardiga vid halv 10 pa kvallen. 14 timmar per dag jobbas det. Edward kande sig lite trott idag, men var samtidigt pa gott humor eftersom han fick lon igar. ”Slavlon!!” ar den helt naturliga ryggradsreflexen. Fast a andra sidan: Hade Edward slitit hemma i Manila hade han troligen bara tjanat 150 dollar per manad for samma arbete. Nagot att ha i minnet for den som tycker att finansklimatet hemma i Sverige ar dystert.
Jag talade inte om for Edward vad jag tjanar, men Mickey ryckte ut till min raddning och slangde ur sig en siffra som jag samtyckte till. Sa jag fick mat idag ocksa...

Det lilla fartyget till kaj i Shanghai

I gar kvall fick jag en smak av lyxlivet ombord. Jag blev bjuden pa middag i den flotta restaurangen pa deck 10. Visserligen kan jag ga och ata dar nar jag vill, men det blir liksom inte av om det inte ar nagot sarskilt tillfalle. Men det var det igar kvall. Det var ett sallskap fran Hong Kong som firade en fodelsedag med middag. En sadan middag som skulle ga pa 1000 spann pa en krog iland. Minst. Paraden av ratter: Boullabaise som oppningsratt. Skaldjurstallrik med hummer, rakor, och ostron. Smaskens. Huvdratt: Tonfisk med Wasabikram och reducerad balsamvinagersas. Och till efterratt Crème brûlée. For sakerhets skull bestallde jag tva efterratter: Det blev Suffle pa Grand Manier ocksa… Och sa fodelsedagstarta. Det fina ar ju att all mat ingar i priset aven far gasterna sa det var bara att peka i menun och lata kyparna langa in ratterna. Vilket Kalas!
Jag har hunnit med att bekanta mig med Osaka ocksa den gagna veckan. Jag tog taget in till stan och jag maste erkanna att jag aldrig kannt mig sa borta tidigare. Alla skyltar pa Japanska och ett gytter av gator. Jag lyckades i alla fall hitta en sushibar innan det var dax att ta sig till baka till baten igen. Det blir ganska korta besok i land eftersom jag bara har atta timmar mellan arbetspassen.

Pramar sa lang ogat kan se

Under den gangna veckan har det farits Shanghai – Hong Kong tur och retur. En liten smak av den varme som vantar efter denna andra tur till Norra Kina som vi nu inlett. Kallt ar det och det ar manga passagerare som ar besvikna over att inte kunna sitta pa soldeck i varme. Istallet ar det inomhus som galler far det har varit bade blasigt och regnigt de senaste dagarna.
Nu ar jag i alla fall i Shanghai igen och man forundras verkligen over denna plats. Pa floden ar det ett lammeltag av pramar med grus och timmer, iland syns det en skog av byggkranar och skyskrapor. Jag har varit pa bryggan hela eftermiddagen och inte en enda stund har trafiken pa floden upphort. Man skulle kunna tro att kineserna haller pa att flytta hela Kina vasterut.
Om drygt tva timma ska vi ge oss ivag till Korea och maste da korsa denhar myriaden av kinespramar som valler uppfor floden. Vi far val se hur det gar.

Osregn i Shanghai

Shanghai ar en helt galen stad. En djungel av skyskrapor, 19 miljoner invanare (andra staden i Kina) och byggen sa langt ogat nar. Vi ligger fortojda mitt inne i stan och fran bryggan dar jag nu sitter kan jag se de gamla kolonialpalatsen pa vastra flodstranden och de nybyggda skyskraporna i Pudong pa den ostra.
Jag var iland i Shanghai igar kvall. Osregn, plus 6 grader. Jag och Ivan, min vaktkollega fran Kroatien, tog shuttle bussen in till stan. Vi var enda passagerarna i bussen, och vi hann inte ens resa oss fran bussatet innan den forsta kinesforsaljaren var over oss:
-”Umblellaaaahhhh!!!... ...paaajv dollaaaalls!”
Sa lampligt; ett kinesparaply mitt i osregnet.
”You will get three dollars for the umbrella!”
“Nonononononono! PAAAJV!”
“Four?”
“Poooorr! Okeokeokeoke!”
Deal, vi koper var sitt paraply for fyra dollar och ger oss ivag i regnet. Innan vi lyckas gora oss kvitt forsaljaren har hann hunnit visa oss klockor, planbocker halsdukar och en hel del annat krimskrams han har med sig.
Vi traskar mot Nanjing Road som ar shoppinggatan nummer 1 i stan. Vrakiga butiker i massor, Ferrari och Porsche forsaljare vagg i vagg. Vi tittar runt en stund pa jakt efter en I-pod till Ivan, men inser snart att det mesta ar dyrare i Shanghai an pa andra platser. I-poden far vanta till Hong Kong.
Vi blir liggandes tva dagar i Shanghai innan vi far vidare till Hong Kong dar det ska bytas passagerare. Det blir en resa till upp till Tianjin. Sen bar det av mot Europa.

Japanska Lotsar

Vi har stiftat bekantskap med japanska lotsar under den gangna veckan. Vi kom fran Korea, och passerade in i det japanska innanhavet mellan oarna. Och dar maste man sa klart ha lots. Det ar bara det att alla japanska lotsar verkar ha passerat bast fore datum for lange sedan bade vad galler alder i storsta almannhet och arbetsmetoder i synnerhet.
Detta fartyg, liksom de flesta moderna passagerarfartyg, har en utomordentligt omfattande navigerings och manoverutrustning som tillater att bygget rattas i de mest svartillgangliga vatten under de mest besvarliga forhallanden. Utmarkt! Fast det tjanar foga med en 80 arig japansk lots bakom styret. Han star likval framme vid vindrutan och gapar sina order. Och nar han fragar for tjugonde gangen vad fartyget heter kan man med ratta tycka att det ar nog. Det tycker i alla fall jag.
Naval, vi redde ut det hela och imorgon kommer vi till Shanghai. En ny natt med lotsar uppfor gula floden, denna gang med Kineser. Fast dom brukar vara ganska bra.

Nu har vi varit langst inne i gula havet och vant, i Tianjin som ligger alldeles vid Beijing. Kallt som tusan for att uttrycka saken milt och det ar fler an jag har ombord som fragar sig vad vi gor har i stallet for att cruisa runt vid Bali eller nagon liknande varm destination. Dessutom stotte vi pa byrakratikinas samsta sida i Dalian. Fartyget forsenades 4 timmar av Kinesisk immigrationspolis. Orsaken? Nagon stampel sakandes i ett pass och nagra nuffror var fel i en lista. Tank vad man kan stalla till for en sadan sak...
Ombord pa fartyget finns det ett femtiotal nationaliteter, och av allt folk ombord ar jag ende svensk. En Norsking fran Aalesund ar har ocksa sa vi forsvarar de skandinaviska fargerna sa gatt vi kan. Fast snart kommer det forstarkning – den nye kaptenen ar svensk och han kommer ombord om ett par veckor. En gammal Star Cruiseare ar det visst och jag hoppas sa klart att jag ska kanna igen hans arbetsmetoder.

Nu borjar livet aterga till det normala. Vi har haft en slang av vinterkraksjuka ombord, och pa ett fartyg med en massa folk pa liten yta resandes mellan manga lander sa tas det inte latt pa den saken. Ett hysteriskt desinficerande av mikrober som ingen ser eller kanner forran det gurglar till i magen. Hamnmyndigheterna ar inte mindre pa sin vakt. I varje hamn valler det ombord en arme av halsoinspektorer som vander ut och in pa allt vad halso och sanitetsaktiviteter anbelangar. Jag har dock klarat mig undan hela cirkusen och kanner mig nojd med det...
Magkrampor eller inte sa har i alla fall fartyget kommit till Kina igen, och nu ar det norra Kina vilket betyder iskallt vader sahar ars. Minus 6 och isande nordvind. Varfor ar vi inte pa Bali fragar man sig, men det har man sa klart inget inflytande over. Hur som helst sa varar det inte sa lange. Imorgon nar vi Tianjin vilket ar andhallplatsen pa den har linjen. Sen bar det av soderut igen.

Idag ar det den 9 februari och baten ligger i Osaka i Japan. Utanfor bryggan ser jag en djungel av skyskrapor och en ilsket gul smog ligger som ett lock over hela bygget- en godtycklig asiatisk stad alltsa, och fran radion skvalar japansk popularmusik.
Osaka ar den andra hamnen i Japan. Vi var i Hiroshima igar, staden som sags finnas pa listan over varldens 200 vackraste. Vad sager da det? Naturligtvis ingenting alls. Jag kan inte ens tanka pa 200 stader jag skulle vilja besoka. Da intresserar nog Osaka mer, eller snarare narbelagna Kyoto. Det ar en stad som till skillnad fran Osaka och Hiroshima klarade sig undan allt bombardemang under andra varldskriget.
Nagot betydligt roligare an Osaka och Hiroshima ar maten ombord. Fartyget rakar ha fem stjarnor i kvalitetsratingen och koket ar inget undantag. Lite sydeuropeisk stil ar det eftersom vi har en hel del greker ombord. Inser att jag nog far prangla in lite bilder ocksa. Ord gor knappast rattvisa at kaket...
Hej sa lange...

Ombord

Sa var man da ombord pa det otroliga fartyget Azamara Quest, en riktig lyxkryssare. Vad hittar man da har?
Lyx i langa banor. Den ena vestibulen flottare an den andra, massor av konst och sa vidare...
Fornama damer - javisst, blahariga dito, knappast. Tyskar - massor. Paraplydrinkar annu fler...
Vad man trodde att man inte skulle hitta - en harpa och tva flyglar sa har langt...
Faryget har massor av olika kategorier av besattning, bland annat en massa musiker. Vad jag kan hora nar jag passerar till matsalen sa ar dom ganska duktiga. Bach dalar ner fran dacket ovanfor via just den dar harpan...
Tva hamnar har hunnits med, Shanghai och Pusan i Korea och nu har vi vant staven mot Japan och Hiroshima och Kyoto.

Avresa igen...

Torsdag 29/1
Dax att åka igen. Som alltid lite deppigt kvällen innan. Nåväl, det är ny båt och det blir nog ganska kul. Azmara Quest - en redig lyxkryssare. Jag kommer dock inte iväg ifrån Kina. Båten håller till där under våren och fram emot sommaren bär det av till Medelhavet. Nya bataljer med Kinesiska fiskehordar väntar alltså.
Det är många funderingar som alltid när man kommer till ett nytt fartyg. Vad blir det för kollegor? Stärsta frågetecknet och mycket varierat så klart. Många nationaliteter och människor på liten yta.