Adenviken

Brassa Marsen och fira Balunsen! Pirater Styrbord tvars.
Vi har just styrt in i den internationella korridoren for transit av Adenviken. Detta ar for tillfallet varldens varsta piratvatten med en hel hog kapningar och skottlossningar under det senaste halvaret. Fullt med orlogsfartyg och alla handels fartyg pa rad efter varandra.
Havet ligger blankt som en spegel och busarna kommer i speed batar i upp till 40 knop. Det tar ett dygn att ta sig igenom omradet med var fart, sa vi far val se vad som hander. Vi har redan blivit overflugna av en NATO helikopter. Det ar sa klart inte sa manga passagerarfartyg som passerar har sa vi kanner att vi har ogon pa oss fran alla hall, inklusive militaren.
Det ar alltjamt fem dagar till Suez, fast gasterna ser ut att trivas utmarkt. Sol, varme, ingen vind och ingen sjo. Forutom busarna ar det ett idealiskt omrade for kryssning.

Ida gar det sista dagen i sydostasien for den har gangen. Vi ar i Penang i Malaysia och har borjat resan mot Medelhavet.
Igar lag Quest i Port Kelang och bredvid oss , upplagd sedan andra februari, Superstar Libra. Jag var ombord och sa hej tioll mina gamla arbetskamrater. Lite vemodigt kanndes det allt. Allt var sig likt men spoklikt tyst. Bara cirka 80 man ombord sysselsatta med underhall.
De gangna tva veckorna har varit mycket bra. Fartyget har varit i charter for en organisation som heter Atlantis och dom anordnar gaykryssningar. Fullt partaj i 10 dagar. Kryssningen gick fran Hong Kong till Singapore via Vietnam och Thailand. For forsta gangen sedan jag kom hit har det varit som man forvantar sig pa en kryssning: Varmt vader, spegelblankt hav, exotiska destinationer, fester och paraplydrinkar.
Sedan i tisdags ar vi tillbaka i vardagen igen och baten ar ater ett flytande alderdomshem kanns det som. Allt ar tyst och stilla. Fast det ar klart, det varma vadret och det stilla havet ar kvar.
Vi ska nu via Indien, Dubai, Suez och Alexandria till Athen. Sen ar det nastan dax for mig att aka hem. Ar det nagon som undrar hur det kanns...?

Lite om tillvaron ombord handlar det idag. Vi har tva massar pa fartyget. En for manskapet och en for dom som inte raknas som manskap – befal, inhyrd underhallningspersonal, administratorer et cetera. Maten ar utmarkt, massor att valja pa, fin frukt och flotta bakverk. I den mass dar jag ater jobbar tva personer, Edward fran Manila pa Philippinerna och Mickey fran Indien. Jag pratade med Edward idag pa lunchen och han undrade vad jag tjanade och hotade med att inte ge mig mat om jag inte berattade vad jag har i lon. Jag kontrade med en motfraga: ”Vad tjanar du, Edward?” Svaret kom bums, ”500 dollar per manad”. Edward och Mickey borjar sina arbetsdagar klockan 6 pa morgonen varje dag i 7 manader. Dom slapar in mat, ut med disk, kankar ut tomma karotter, lagger upp till alla som ater dar, haller rent osv.... Massen stanger klockan halv nio och om dom har tur ar dom fardiga vid halv 10 pa kvallen. 14 timmar per dag jobbas det. Edward kande sig lite trott idag, men var samtidigt pa gott humor eftersom han fick lon igar. ”Slavlon!!” ar den helt naturliga ryggradsreflexen. Fast a andra sidan: Hade Edward slitit hemma i Manila hade han troligen bara tjanat 150 dollar per manad for samma arbete. Nagot att ha i minnet for den som tycker att finansklimatet hemma i Sverige ar dystert.
Jag talade inte om for Edward vad jag tjanar, men Mickey ryckte ut till min raddning och slangde ur sig en siffra som jag samtyckte till. Sa jag fick mat idag ocksa...

Det lilla fartyget till kaj i Shanghai

I gar kvall fick jag en smak av lyxlivet ombord. Jag blev bjuden pa middag i den flotta restaurangen pa deck 10. Visserligen kan jag ga och ata dar nar jag vill, men det blir liksom inte av om det inte ar nagot sarskilt tillfalle. Men det var det igar kvall. Det var ett sallskap fran Hong Kong som firade en fodelsedag med middag. En sadan middag som skulle ga pa 1000 spann pa en krog iland. Minst. Paraden av ratter: Boullabaise som oppningsratt. Skaldjurstallrik med hummer, rakor, och ostron. Smaskens. Huvdratt: Tonfisk med Wasabikram och reducerad balsamvinagersas. Och till efterratt Crème brûlée. For sakerhets skull bestallde jag tva efterratter: Det blev Suffle pa Grand Manier ocksa… Och sa fodelsedagstarta. Det fina ar ju att all mat ingar i priset aven far gasterna sa det var bara att peka i menun och lata kyparna langa in ratterna. Vilket Kalas!
Jag har hunnit med att bekanta mig med Osaka ocksa den gagna veckan. Jag tog taget in till stan och jag maste erkanna att jag aldrig kannt mig sa borta tidigare. Alla skyltar pa Japanska och ett gytter av gator. Jag lyckades i alla fall hitta en sushibar innan det var dax att ta sig till baka till baten igen. Det blir ganska korta besok i land eftersom jag bara har atta timmar mellan arbetspassen.

Pramar sa lang ogat kan se

Under den gangna veckan har det farits Shanghai – Hong Kong tur och retur. En liten smak av den varme som vantar efter denna andra tur till Norra Kina som vi nu inlett. Kallt ar det och det ar manga passagerare som ar besvikna over att inte kunna sitta pa soldeck i varme. Istallet ar det inomhus som galler far det har varit bade blasigt och regnigt de senaste dagarna.
Nu ar jag i alla fall i Shanghai igen och man forundras verkligen over denna plats. Pa floden ar det ett lammeltag av pramar med grus och timmer, iland syns det en skog av byggkranar och skyskrapor. Jag har varit pa bryggan hela eftermiddagen och inte en enda stund har trafiken pa floden upphort. Man skulle kunna tro att kineserna haller pa att flytta hela Kina vasterut.
Om drygt tva timma ska vi ge oss ivag till Korea och maste da korsa denhar myriaden av kinespramar som valler uppfor floden. Vi far val se hur det gar.

Osregn i Shanghai

Shanghai ar en helt galen stad. En djungel av skyskrapor, 19 miljoner invanare (andra staden i Kina) och byggen sa langt ogat nar. Vi ligger fortojda mitt inne i stan och fran bryggan dar jag nu sitter kan jag se de gamla kolonialpalatsen pa vastra flodstranden och de nybyggda skyskraporna i Pudong pa den ostra.
Jag var iland i Shanghai igar kvall. Osregn, plus 6 grader. Jag och Ivan, min vaktkollega fran Kroatien, tog shuttle bussen in till stan. Vi var enda passagerarna i bussen, och vi hann inte ens resa oss fran bussatet innan den forsta kinesforsaljaren var over oss:
-”Umblellaaaahhhh!!!... ...paaajv dollaaaalls!”
Sa lampligt; ett kinesparaply mitt i osregnet.
”You will get three dollars for the umbrella!”
“Nonononononono! PAAAJV!”
“Four?”
“Poooorr! Okeokeokeoke!”
Deal, vi koper var sitt paraply for fyra dollar och ger oss ivag i regnet. Innan vi lyckas gora oss kvitt forsaljaren har hann hunnit visa oss klockor, planbocker halsdukar och en hel del annat krimskrams han har med sig.
Vi traskar mot Nanjing Road som ar shoppinggatan nummer 1 i stan. Vrakiga butiker i massor, Ferrari och Porsche forsaljare vagg i vagg. Vi tittar runt en stund pa jakt efter en I-pod till Ivan, men inser snart att det mesta ar dyrare i Shanghai an pa andra platser. I-poden far vanta till Hong Kong.
Vi blir liggandes tva dagar i Shanghai innan vi far vidare till Hong Kong dar det ska bytas passagerare. Det blir en resa till upp till Tianjin. Sen bar det av mot Europa.